Femen visar brösten på Södermalmsmoskén!

Jag applåderar modiga Femen som agerar och inte bara babblar! Dom stöttar antiislamistiska rörelsen i Egypten! Nu ser jag fram emot att bögarna drar av brallorna i Södermalmsmoskén! Fast jag tror modet saknas där. Enligt media är kvinnorna från Egypten, Tunisien och Sverige.

Att svenska ”feminister” skulle våga ta ställning emot världens mest kvinnoförtryckande ideologi kan man förstås glömma. Feministiskt initiativ lär väl få 0.01 % typ vid nästa val. Kvinnor från muslimska länder vet vad muslimskt kvinnoförtryck innebär, medan FI försöker sopa problemet under mattan. I länken finns fler bilder. http://femen.org/en/gallery/id/216#post-contentFemen 1  femen 2

södermalmsmosken 1

femen 3 femen 4

28 kommentarer (+lägga till din?)

  1. Anonym
    Aug 15, 2013 @ 02:46:51

    Läs det här och begrunda!!!

    Ja, jag är muslim. Ja, jag är svensk. Ja, Jag har svensk fru och svenska barn.

    Jag försöker lära mina barn vad som är Islam. Islam är en religion av kärlek såsom nästan alla religioner. Men det som skiljer är hur man ser hur vägen till himmelen ser ut. Där skiljer sig många religioner. Man kan vinkla varje religions fundament mot dess nackdel och kalla det för barbariskt. Se istället det vackra ur varje religion och välj sedan själv den vägen du vill gå, väljer du att inte tro på någon religion så respektera andras val. Jag tycker inte att någon människa har rätten över att styra över en annan människa hur den skall göra eller tänka. Men att vägleda och ge någon tips är något annat är varje människas rättighet, tycker jag.

    Sedan skall man också respektera andra människor. Vi, alla människor tänker olika beroende på vilken kultur, uppväxt och bakgrund vi har. Lever man efter att aldrig nedvärdera eller sänka sig till andra människors nivå, ( de som man själv anser är dåliga) Så kommer vi Insallah att må bättre, leva i fred och respektera varandra.

    Jag tycker inte att det är okej eller respektabelt att gå in i en moské och protestera naken för att visa sin missaktning. Det kan säkert finnas muslimer som är värda denna protest men samtidigt så finns det lika många som inte behöver beröras av denna nedvärdering och skymf såsom feminister nedvärderas i det vardagliga livet. Att man själv blir nedvärderad ger inte rätten till att nedvärdera någon annan.

    Må Allahs barmhärtighet och välsignelse vara över er alla. / J-man

    Svara

    • KLARTEXTEN!
      Aug 17, 2013 @ 16:54:33

      Jag respekterar muslimer, absolut! Men ditt resonemang håller INTE! Förklara varför 97 % av all dödlig terror utförs av muslimer! Muslimer utövar terror i alla länder där dom finns! Ju fler muslimer, desto mer terror!

      Jag vet att det finns många bra muslimer! Men fortfarande är det den våldsammaste religionen, som utövar nästan ALL dödlig terror! Så vi måste inse att det finns stora problem förknippade med islam. Även om du inte vill tro det.

      Låt mig uttrycka det så här. Även om det finns många underbara muslimer, så utgör en större eller mindre andel av muslimerna fundamentalister (ev. potentiella). Så jag menar att varje land som får många muslimer drabbas av problem med fundamentalism och terror. Vad säger du?

      I brist på en bättre liknelse så gör jag denna obehagliga (men tydliga) liknelse:
      Om du får välja mellan att köpa kött där 1 % är smittat eller där 20 % är smittat; vilket köper du? Du vill inte köpa det smittade köttet även om 80 % är OK! Du föredrar kött som är mycket säkrare! Det är så jag resonerar om muslimsk massinvandring.

      Svara

  2. Bergfast
    Jul 01, 2013 @ 08:13:13

    Stackars unga femenflickor.
    De verkar nästan vara hypnotiserade. Kanske drogade. De ser halvgalna ut.
    De verkar vara förvirrade. (Kanske som den hatiska, och hatande, onyanserade, arroganta, fräcka och oartiga virriga Virran, (Virginia). Som kanske numer mer har tagit form som BB egentligen. Vem vet….)
    Dessa femenflickor verkar vara hjärntvättade med hat som sagt.Nästan som om de vore hypnotiserade.
    De är unga och de vet nog inte riktigt vad de gör egentligen. De har nog inte så mycket perspektiv i tillvaron.
    Stackars unga femenflickor.
    De verkar vara verktyg för starka viljor. De verkar vara hjärntvättade. Förmodligen inbillar de sig själva, i all sin förvirring, att de kan använda sig av sina bröst, som verktyg, för att skapa rubriker. De verkar vara unga fanatiska galningar, så som just unga människor kanske lätt kan övertalas att bli just fanatiska galningar.

    Det är synd om dem.
    De vet och förstår sig nog inte på livet och människan så särskilt mycket egentligen. De tänker enkelspårigt. Som blodhundar ungefär.

    Det de inbillar sig kan finnas, finns inte någonstans.

    JÄMLIKHET?

    En fullständig omöjlighet.

    Svara

    • Britta Berg
      Jul 01, 2013 @ 22:13:47

      ”Stackars unga flickor”……Bra tjejer som verkligen försöker påverka den patriarkala islamistiska maktfullkomligheten, de är värda all vår respekt istället för att förminskas med en klapp på huvudet. Alla medel som hindrar denna tyranniska ism bär en garanti för framtida hopp om jämlikhet i sitt sköte.

      Svara

      • KLARTEXTEN!
        Jul 02, 2013 @ 10:55:45

        Instämmer! Jag tror på okonventionella, provokativa men fredliga metoder. Dom sätter avtryck. Respekt för förtryckarideologier är förstås helt korkat.

        Svara

    • KLARTEXTEN!
      Jul 02, 2013 @ 10:53:40

      Varför tror du att du klarar av tankeläsning? Du skriver att ”De ser halvgalna ut”. Jag ser EN kvinna med en ”halvgalen” blick. Men övriga stämmer inte alls in på din beskrivning. Dessutom vet du inte vilka känslor som far igenom kvinnan med ”den halvgalna blicken”. Kanske hon har upplevt mycket muslimskt kvinnoförtryck som förklarar hennes avsky och hat? Förmodligen skulle jag tro.

      Du skriver att jämlikhet är en omöjlighet. Sant att vi aldrig kan uppnå 100 % jämlikhet (vilket du förmodligen syftar på). Däremot kan vi eliminera regler som HINDRAR jämlikhet, dvs islams regler om kvinnoförtryck. Läs t ex koranen sura 4:34.

      Som ett mantra upprepar du uppgivet att vi aldrig kan uppnå fullständig rättvisa. Innnebär det att vi bör behålla diskriminerande regler? Eller innebär det att vi bör sluta försöka avskaffa orättvisor?

      Svara

      • Bergfast
        Jul 04, 2013 @ 11:18:22

        KLARTEXTEN: …”Som ett mantra upprepar du uppgivet att vi aldrig kan uppnå fullständig rättvisa. Innnebär det att vi bör behålla diskriminerande regler? Innebär det att vi bör sluta försöka avskaffa orättvisor?”…..

        1. Diskrimineringar förekommer alltid och överallt. En del diskrimineringar kan ses som varande av godo. Det gäller t ex när olika slag av handikapp visas hänsyn. Det s.k. icke handikappade samhället förväntas då att diskriminera, dvs. att urskilja, visa hänsyn och uppmärksamma, de handikappades handikapp genom att ta i beaktande och vidta de åtgärder som krävs så att den handikappade skall behöva lida så lite som möjligt p.g.a. sitt handikapp. T ex att förenkla framfart för rullstolsburna genom att bygga sluttande trottoarkanter vid korsningar et cetera, m.m. osv. Övriga positiva diskrimineringar, och diskriminerande regler av positiv art som då kan förekomma är att visa hänsyn till små barns särskilda behov, till gamlas särskilda behov och till ungas särskilda behov, samt även till flickors särskilda behov och till pojkars särskilda behov som ju kan variera p.g.a. att de olika kategorierna just är olika människor och som också kanske befinner sig i olika skeden i livet som i sin tur kräver olika hänsynstaganden, diskrimineringar, uppmärksamheter och urskiljningar. Att ha regler för att tillgodose barns behov, samt äldres behov, samt ungdomars behov, pojkars och flickors behov, kvinnors och mäns behov, mammors och pappors behov samt också gummor och gubbars behov som alltså urskiljer, diskriminerar och visar hänsyn till olika åldrars och olika människors olikheter och olika behov, det kan ses som någonting positivt och hänsynsfullt att göra.

        2. Vad gäller orättvisor så förekommer de också alltid och överallt. Livet är inte rättvist som det brukar heta. Det är naturligtvis gott och bra att alltid och överallt försöka att avskaffa orättvisor så gott man kan och så gott man förstår och kan inse och bedöma verkligen är en orättvisa. Vad som verkligen är orättvisor och rättvisor kan dock ibland vara svårt att verkligen veta. Många anser att hämndaktioner är rättvisa aktioner. Hämnd anses av dessa för att vara en okränkbar rättvisa. Andra anser att hämnd, och blodshämnd kanske framför allt, inte är rättvisa. De anser kanske istället att förlåtelse är rättvisa. Att försöka övertala någon som anser sig ha blivit orättvist behandlad att det inte är rättvist att vilja hämnas, kan vara mycket svårt att göra. I den hämndlystnes värld är hämnden en fullkomlig rättvisa där oftast ingenting annat gäller. När därför olika människor då har olika uppfattningar kring vad som egentligen är rättvist och vad som egentligen är orättvist, så kan det i verkligheten vara mycket svårbedömt vad som verkligen, alltså helt oavsett och helt neutralt, verkligen är det ena eller det andra. Det som då kanske är en rättvisa för den ene, är då kanske en orättvisa för den andre.

        Svara

        • KLARTEXTEN!
          Jul 04, 2013 @ 19:54:39

          Självklart finns diskriminering och orättvisor överallt! Men det väsentliga är att alla människor får samma förutsättningar oavsett kön och sexuell läggning! Vad gäller våld är det vår kultur som gäller och lagarna skall straffa dom våldsamma. Ditt tänkande tycks utmynna i kaos o uppgivenhet oavsett vilken fråga som diskuteras.

          Fundera istället på hur vi uppnår rimligt rättvisa och jämlikhet. Vad måste korrigeras i våra lagar för att vi skall nå dit? KORTFATTAT!

          Svara

          • Bergfast
            Jul 04, 2013 @ 22:36:03

            KLARTEXTEN skriver:…:”Ditt tänkande tycks utmynna i kaos och uppgivenhet oavsett vilken fråga som diskuteras.”…

            Nja, tycker snarare det verkar KLARTEXTEN som är lite kaotisk och också främmande för livet och för realiteter när det gäller mänskor och samhälleligt liv.

            Han skriver:…”Det västentliga är att alla människor får samma förutsättningar…. Och vidare skriver han: ..” Fundera istället (Istället? Han har nog kanske inte läst min tidigare text?), på hur vi kan uppnå rimlig rättvisa och jämlikhet.”…..

            Inga människor har samma förutsättningar och kan heller aldrig någonsin ha samma förutsättningar. Det är en felaktig utgångspunkt. Kanske t.o.m. en människoovänlig utgångspunkt som alltså då inte verkar vilja ta hänsyn till att människor är olika och att alla därmed automatiskt har just olika förutsättningar. Det är en mycket mer människovänlig utgångspunkt att just utgå ifrån.

            Därmed är att fundera på, (som KLARTEXTEN skriver), … ”hur rimlig rättvisa kan uppnås”…, eller ….”hur jämlikhet kan uppnås”… egentligen inte heller några relevanta frågor att fundera kring.

            Det som är människovänligt är att utgå från att alla människors förutsättningar är olika och just inte – samma – , vilket medför att rättvisa och jämlikhet i realiteten alltid är relevanta storheter och begrepp.
            Om man börjar i banor kring jämliket och rimlig rättvisa, så är det nog lätt att människor kanske blir – avundsjuka – , samt kanske också – anklagande – , mot – andra – ? (Som om det skulle vara – andra fel – , den ena eller den andra omständigheten, livslotten, livsödet eller livsförutsättningen som man råkar födas till? Det är inte en fruktbar inställning.

            Det är bättre att se det som att var och en människa är unik och ingen människa kan någonsin ha samma förutsättningar som någon annan. Var och en människa har sina egna förutsättningar att utgå ifrån och inte någon annans förutsättningar.

            Det betyder alltså att inga människor kan någonsin ha – samma förutsättningar – vilket alltså därmed heller inte egentligen kan anses vara någonting att sträva efter.

            Bättre är då att bekymra sig om sin egen rättvisa (och rättfärdighet), utifrån sina egna förutsättningar.

            Jämlikhet finns inte någonstans och kan heller inte finnas någonstans.

            Därför bör man nog egentligen inte heller ens försöka att sträva efter någon inbillad jämlikhet.

            Det riskerar istället att kunna skapa bedrägliga föreställningar. Det kan skapa förblindade inbillningar.

            Varje människa är istället unik och kan i princip inte jämföras med någon annan människa. Så jämlikhet är i mångt och mycket en chimär som det egentligen därför inte är så människovänligt att sträva efter. Bättre att sträva efter att se varje människas unikhet och just ojämlikhet. Det är mer hänsynsfullt och därmed också mer människovänligt.

            Ideologier och – ismer, med sina paroller, slagord och haranger, de kan ibland skapa förvirringar, ja, kanske även kaos hos många människor? Med standardfraser som är orealistiska inbillningar som förvirrar, förför och förleder och som därför inte egentligen är så särkilt människovänliga i praktiken.

            Många människor har genom historiens gång i blint raseri varit beredda att klubba ihjäl andra människor endast p.g.a. olika paroller, standardfraser och haranger som har gjort människor både blinda, döva, fanatiska, fientliga och hatiska.

            Helt i onödan.

            Det är den historiska verkligheten.

          • KLARTEXTEN!
            Jul 05, 2013 @ 15:30:02

            Återigen resignerar du. Världen är för komplicerad för att du ens skall gitta fundera ut lösningar. Men ingen lösning är perfekt för alla, eller hur? Jag ber dig tala om vilka regler som grovt sett bör gälla för att det skall bli så rättvist som MÖJLIGT? Klarar du av det? Eller förmår du bara klaga på andras förslag?

            Du kritiserar alla förslag, utan att ha några själva. Enda sättet att övertyga dig är att visa att mina förslag fungerar bättre än dina. Min förslag är inte perfekta, bara nästan!

          • Bergfast
            Jul 06, 2013 @ 11:44:58

            KLARTEXTEN:…” Jag ber dig tala om vilka regler som grovt sett bör gälla för att det skall bli så rättvist som MÖJLIGT?”…

            Rättvist för vem eller för vilka?

            Ordet rättvisa är ett intressant ord.

            Att visa rätt, (att verbalt berätta om det som är rätt?)

            Eller att rätt visa (genom att i sitt liv vara och leva rätt (för andras skull?)?)

            Att rättvisa kan ses ur flera, och ur fleras, olika perspektiv är tydligt?

            För vem eller för vilka önskar då KLARTEXTEN att regler skall beskrivas, som grovt sett då skall anses böra gälla för att det för just eventuellt för dem och dessa, då skall kunna bli så rättvist som möjligt?

          • KLARTEXTEN!
            Jul 06, 2013 @ 18:48:52

            Rättvisa för majoriteten i Sverige är mitt förslag. Duger inte det, så bestäm själv vilka som bör prioritetas. Men motivera och ange detta.

  3. Britta Berg
    Jun 30, 2013 @ 21:48:45

    Barnaga ?? – jag trodde det handlade om barbröstad demonstration mot islams kvinnoförtryck, som jag tycker är värd all heder.

    Svara

  4. Bergfast
    Jun 30, 2013 @ 10:37:22

    JÄMLIKHET

    Det man kan fundera på är om det är människovänligt att stifta lagar som inte gör skillnad på de biologiska generella skillnader som finns mellan små barn, ungdomar, unga vuxna, vuxna, medelålders, äldre och gamla? Och som heller inte gör skillnad mellan de generella skillnader som biologiskt finns mellan flickor och pojkar, kvinnor och män, tanter och farbröder, gummor och gubbar?

    En mänsklig förening, vilken som helst, kan i praktiken inte fungera väl utan ledning. En församling kräver en ledning, ett politiskt parti kräver en ledning, likväl som också en hel nation kräver en ledning för att kunna fungera väl.

    På samma sätt är det också med den minsta föreningen i ett samhälle, som är familjen. Utan ledning för familjen och utan regler och auktoritet så riskerar familjen att kunna upplösas?

    När man stiftar lagar som förbjuder barnaga, som då förmodat är för barnets bästa, så medför samtidigt sådana lagar ett omyndigförklarande av föräldrars auktoritet och möjlighet till ledning vad gäller barnens fostran.

    Denna auktoritet är då överflyttad till nationens auktoritet och ledning genom dess myndighet.

    Att inneha auktoritet och ledningsförmåga innebär att kunna sätta korrekta gränser för vad som är rätt och fel, gott och ont, sant och falskt, bra och dåligt, osv., dvs. att ha ett gott och rättvist omdöme. Att inneha auktoritet innebär också att kunna bestraffa vid överträdelser av de regler som auktoriteten, dvs. föräldrarna i den här diskussionen, har satt upp.

    Även inom en nation, eller en församling eller ett parti behövs det och finns det ledningar. Om ledningen i t ex ett parti fråntas möjligheten att kunna sätta gränser och utdöma bestraffningar av olika slag när partimedlemmar anses kliva över gränsen för vad partiet anser vara det godtagbara, så förlorar ledningen sina auktoritativa möjligheter att kunna hålla samman ett parti .

    På liknande sätt är det egentligen vid barnuppfostran och med föräldraauktoriteten och möjligheten att kunna utdöma straff av olika slag när barn överskrider gränser för vad familjen anser är det godtagbara beteendet.

    Är det då någonting gott och bra att totalförbjuda aga? Eller är det någonting i förlängningen dåligt för möjligheterna för föräldrarna att just kunna utöva auktoritet när det gäller att kunna fostra sina barn?

    Är det då bra för barnen, (och i förlängningen för hela samhället), att föräldrar är fråntagna sin auktoritet att kunna bestraffa sina barn i uppfostrande syfte vid olika förseelser, felaktiga handlingar och överskridande av godtagbara gränser för uppträdande et cetera? Är det då bra att den yttersta bestraffningen, som då i barnens fall kan vara en kroppsligt kännbar tillrättavisning om barnet inte rättar sig efter föräldrarnas regler och auktoritet, är fråntagen föräldrarna? Har barnen några fördelar av att föräldraauktoriteten är underminerad genom förbudet att inte kunna fysiskt aga dem i tillrättavisande syfte? Eller har barnen inte det?

    Är det bra för barnen att inte ha respekt för sina föräldrars föräldraauktoritet? Eller är det inte det?

    (Barnmisshandel är en annan kategori. Dvs. där barn agas av föräldrar som inte har omdöme och som därmed automaktiskt har förlorat sin auktoritet att kunna göra korrekta bedömningar för olika grader av bestraffning i uppfostrande syfte. Barnmisshandel bör ju alltid kunna bestraffas av samhällslag.)

    Svara

    • KLARTEXTEN!
      Jun 30, 2013 @ 12:20:10

      Man bör inte tillåta barnaga för att det lätt kan missbrukas till omotiverat förtryck och barnmisshandel. Även om det finns situationer när det kan vara motiverat med en dask i stjärten eller en örfil, kan sånt inte tillåtas pga de svåra konsekvenserna vid missbruk.

      Vi har inte ett perfekt samhälle. Det bästa vi kan göra är att skapa förutsättningar för ett sådant. Den viktigaste förutsättningen är yttrandefrihet o frånvaron av censur. Sen utvecklas allt till det bästa så småningom. Yttrandefrihet är det främsta verktyget för ett välfungerande samhälle. Och PK försöker ständigt censurera. Så dom är motståndare till det goda samhället.

      Svara

      • Bergfast
        Jun 30, 2013 @ 13:29:23

        Missbruk av föräldraauktoriteten genom barnmisshandel bör alltid kunna beivras i samhället.

        Men det är en annan sak.

        Det jag talar om är undergrävandet av föräldraauktoriteten och om det är av godo för barnen eller inte. Samt också om det just är till gagn för omdömesfulla föräldrar och deras möjligheter att kunna vara yttersta auktoriteter som är ansvariga för barnens fostran så länge barnen är omyndiga, eller inte.

        Undrar om Klartexten förstår aspekterna som jag vill påpeka..

        Barnaga i uppfostrande syfte är tillåten och inte förbjuden i många länder. Däribland USA.

        KLARTEXTEN säger:..” Även om det finns situationer när det kan vara motiverat med en dask i stjärten eller en örfil, kan sånt inte tillåtas pga de svåra konsekvenserna vid missbruk.”…

        Sådant beteende från föräldrars sida skulle inte jag vilja kalla för bestraffningar i uppfostrande syfte, eller för barnuppfostran. Skulle snarare vilja kalla det för föräldrar som inte har någon självbehärskning. Att i vrede, eller ilska, daska till barn, eller ge dem en örfil, är inte att barnuppfostran. Det är föräldrar som har dålig självkontroll.

        F.ö. vad gäller risker för missbruk, som KLARTEXTEN då menar är grund för förbudet att i uppfostrande syfte aga barn när myndiga föräldrar med auktoritet, dvs. med gott omdöme, anser det befogat, så kan man undra om KLARTEXTEN då, också i enlighet med idén om risk för missbruk anser att ett totalförbud för alkoholförtäring bör gälla i samhället?

        Svara

        • KLARTEXTEN!
          Jun 30, 2013 @ 14:48:03

          Det är en kollosal skillnad mellan att skada sig själv och andra! Därför anser jag att man borde lätta på alkoholförsäljningen men fortfarande förbjuda barnaga. Att utsätta barn, som ju ofta inte ens kan föra sin egen talan, får inte förekomma. Att en förälder utövar auktoritet i övrigt är väl fortfarande lagligt?

          Svara

          • Bergfast
            Jun 30, 2013 @ 14:57:36

            Undrar hur amerikanska lagstiftare tänker när de då godkänner barnaga i uppfostrande syfte. Det skulle kunna vara intressant att ta del av faktiskt.

          • KLARTEXTEN!
            Jun 30, 2013 @ 15:05:20

            En del är skit i USA, medan mycket är fantastiskt bra. Är barnaga tillåtet? Överallt eller i vissa delstater?

          • Bergfast
            Jun 30, 2013 @ 15:07:47

            Vet att det är tillåtet. Vet inte om det finns delstater som har förbud.

          • Bergfast
            Jun 30, 2013 @ 16:02:53

            KLARTEXTENS argument:… ”Att utsätta barn, som ju ofta inte ens kan föra sin egen talan, får inte förekomma. Att en förälder utövar auktoritet i övrigt är väl fortfarande lagligt?”…

            Egentligen handlar det nog ytterst om vilka barnen anses tillhöra?

            Alltså om barnen anses tillhöra staten eller föräldrarna?

            Om barnen anses tillhöra staten och det därmed är staten som anses ha ansvar för uppfostran av barnen och som då tar sig rätten att vara myndighet och auktoritet angående vilka regler som skall gälla vid barnens fostran, eller om barnen faktiskt anses tillhöra föräldrarna och det då är föräldrarna som innehar denna myndighet och detta ansvar, dvs. denna auktoritet att uppfostra sina egna, barn, (och så länge föräldrar då inte missbrukar denna myndighet genom att uppvisa dåligt omdöme på olika sätt, och därmed förlorar sin auktoritet.)

            Om det är så att det är föräldrarna som är barnens faktiska myndighet så kvarstår egentligen frågan om denna myndighet skall fråntas sin auktoritet att själv bedöma när straff behöver utdelas för felaktiga beteenden hos barnen? Föräldrarna har då detta ansvar och är skyldiga att utöva myndighet, med auktoritet, för att rätta till genom att bestraffa för felaktigheter som barnen eventuellt då gör sig skyldiga till.

            Även då i form av fysisk bestraffning om myndigheten, dvs. föräldrarna, då anser att sådan skulle behövas, eftersom det är den yttersta möjligheten att kunna demonstrera sin auktoritet?

            Detta eftersom barn själva oftast inte befinner sig på en teoretiserande och intellektualiserande nivå? De kan oftast inte tillgodogöra sig enbart verbala argument?

            Barn låter sig oftast inte påverkas av teoretiska konsekvensanalyser av olika slag, som då verbalt vill förklara för barnet nödvändigheten att antingen inte bete sig på ett visst sätt, eller också att bete sig på ett visst sätt, för att annars så blir det dåliga konsekvenser osv.

            Dessutom förekommer det som oftast att om man ger sådana teoretiska förklaringar som innehåller förbud och regler till barn, så vill de mycket ofta testa var gränser går och testa vad konsekvenserna blir om de då överskrider de uppsatta förbuden. Det är förmodligen delvis barns sätt att lära sig logisk förståelse och också att förstå olika beteendens logiska konsekvenser.

            Om det då inte medför några som helst konsekvenser som barnen då kan uppleva som negativa, vid överskridande av uppsatta förbud eller regler, så är frågan den om inte det då undergräver respekten för föräldrars myndighet och därmed för deras auktoritet?

            Den som älskar sitt barn, tillrättavisar det medan tid är, brukar det visst heta….

          • KLARTEXTEN!
            Jun 30, 2013 @ 16:06:22

            Barn är olika. Vissa barn tar inte emot vällovliga råd etc. Dom får själv ta konsekvenserna senare i livet. Dom som fattar utan att agas är vinnarna. Vad är fel med det?

          • Bergfast
            Jun 30, 2013 @ 17:14:12

            KLARTEXTEN:…” Dom får själv ta konsekvenserna senare i livet. Dom som fattar utan att agas är vinnarna. Vad är fel med det?”…

            Felet är att uppfostran, om den är kärleksfull och omtänksam, är till för att förhindra att barn riskerar att råka illa ut senare i livet, just p.g.a. brist på konsekvent uppfostran. En sådan uppfostran som då inte lär barnet att förstå konsekvenser av sina handlingar. .

            Likgiltiga föräldrar, som låter barnen vara eller som inte uppföljer med negativa konsekvenser för överträdelser av regler av olika slag, (dessa negativa konsekvenser kan ju variera därför att barn är olika; en del barn korrigerar sig genom att föräldrar bara höjer rösten, (som då upplevs som mycket obehagligt), eller bara genom att föräldrarna tittar strängt, eller genom att bli fråntagna någonting som de uppskattar osv., men en del barn behöver då tydligare konsekvensupplevelser, ibland då i form av just kroppslig kännbara konsekvenser, detta därför att barn ofta då befinner sig på en mer kroppslig nivå snarare än på en teoretiserande och abstrakt nivå och då genom en fysisk tillrättavisning verkligen kan förstå att det föräldrarna säger, det gäller), dessa föräldrar kan man då egentligen kanske inte kalla för kärleksfulla föräldrar?

            Uttrycket: ”Den som älskar sitt barn, agar, (=tillrättavisar) det, medan tid är”, handlar om just att tillrättavisa barn innan de har blivit vuxna. Då anses det vara för sent att rätta till dem. Detta kan då riskera medföra att de själva får ta konsekvenser genom att kanske av samhället sättas i fängelse, eller kanske avlivas, för att ha överskridit godtagbara gränser för uppföranderegler osv.

            Därför kan man se det som omtänksamt att inte vara likgiltig med att för barn visa på de konsekvenser som följer på att gå emot uppsatta sociala regler av olika slag. Det lär barn att förstå negativa konsekvenser och att de därmed kan undvika de beteende som leder till dessa, och istället skapa sig goda och produktiva liv. Dvs. sådana liv som håller sig inom de beteenden och de sociala gränser som då anses vara goda, acceptabla och godtagbara gränser i de flesta samhällen.

            Det är föräldrars kärlek och omtänksamma uppfostran, som då också kanske innehåller stränghet ibland, som då anses lägga grunder för sådana socialt acceptabla beteenden hos barn, vilket då i förlängningen kanske hela samhällen kan ha nytta av, (genom att slippa sätta folk i fängelse osv.)

          • KLARTEXTEN!
            Jul 01, 2013 @ 01:13:56

            Britta gjorde ett sant påpekande. Kan du fortsätta denna diskussion om barnuppfostran under ett annat, mer passande inlägg? Det blir ju väldigt mycket text under helt fel rubrik. Och uttryck dig mycket kortare, för annars orkar jag inte läsa dina kommentarer.

          • Bergfast
            Jul 01, 2013 @ 08:34:39

            Diskussionen om denna (utvidgning kring frågan om auktoritet och myndighet, och om behovet av ledningar i många olika föreningssammanhang, både partisammanhang, församlingssammanhang, och i ledningar av nationer, för alla dessa olika föreningars möjligheter till sammanhållning och stabilitet, och också då ledning och ansvarstagande för föräldrar och familjers möjligheter till sammanhållning, samt resonemang kring undergrävandet av föräldrars auktoritet och myndighet som finns i och med barnagaförbudet som finns i Sverige, vilket då inte finns i många andra länder), var faktiskt redan avslutad, om KLARTEXTEN kanske hade missat det?

          • -$>
            Jul 01, 2013 @ 10:55:08

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s

%d bloggare gillar detta: